Elvis Essential

Skivspelaren är inställd på LP och efter att nålen gjort sin sista sväng kring innerspåret åker skivarmen symboliskt tillbaka in i sin hållare. Den kommer aldrig mer att spela skivan. Lennart Persson är borta. En av de mest passionerade musikpennorna i Sverige har slutat svänga.

Lennart Persson var bred, kunnig, analytisk, kreativ och jävligt vass, kanske var han den vassaste. Hur han ställde sig till personen Elvis Presley vet jag inte, men för oss Elvis fans förstod han storheten fullt ut för artisten Elvis Presley. Han hade förmågan som få andra att förmedla den också. När han skrev som bäst var han helt enkelt bäst. Vissa texter är så bra att man vill gråta.

Han och Mats Olsson på Expressen satt på de skarpaste musikpennorna. Men Mats skriver ju mest om sport numera, fast han är som bäst inom nöje.

Musikjournalisters och musikkritikers förhållningssätt till Elvis Presley har alltid varit kluvet. Kanske för att Elvis kunde kombinera konstnärskap och kreativitet med massproduktion och kommersialism. Under sin livstid fick nog Elvis mer negativ kritik än positiv och det är kanske först efter sin död som den goda bägaren har börjat väga över även bland brödskrivarna. Det är först nu – 10, 20, och 30 år efter sin död – de flesta börjar inse hur unik han var. Men Lennart insåg det redan 1961. Här är hans egen text.

LP om EP

Det finns en händelse som jag i efterhand förstått att den skulle definiera hela mitt liv, med musiken. Jag var tio år gammal och flyttade sommaren 1961 med mina föräldrar från hålan Ystad till Malmö. På väg från flyttlasset till trappan där jag skulle bo passerade jag, säkert lite skrämt, ett gäng tonårskillar på gräsmattan. De hade dragit ut en elsladd från en lägenhet på andra våningen och där anslutit en liten skivspelare. I samma stund jag passerade spelade de Elvis och Don't Be Cruel. Musiken klöv min kropp i två halvor, med ett snabbt och obarmhärtigt snitt, och jag har kämpat med att få ihop den sedan dess.

 Jag har inga som helst minnen av musik innan dess, efter det fanns det inget annat än musik. Inget annat.

Han höll mig i sin utsträckta hand. Och resten av världen, kändes det som.

Han ägde världen.

Han gav oss ett helt nytt språk, omedelbart förståeligt för den som ville förstå. Han öppnade världen.

Och han gjorde det med sin musik.

Källa: lennart.persson.se

En journalist som jag också saknar är Per-Erik Nordquist. Mest känd som programledare från radions P3. Under 80-talet och sände han bland annat Radioapparaten från Karlstad. Elvis spelades flitigt och han vävde in samtida synpunkter från Sven-Erik Magnusson, Sten och Ebbe Nilsson, Alf Robertsson, Börje Lundberg med flera, med flera.

Och nu är även Lennart borta. Det glesnar i leden. Men fortfarande kan du njuta av Lennarts texter. Ta chansen och läs dem på:

http://www.lennartpersson.se/texter.php
De är tidlösa och odödliga. Troligtvis kommer du aldrig att få uppleva några bättre.