My Way – Då kunde jag inte sitta ner
My Way var höjdarnumret från igår. Kraig Parker tolkning av klassikernas klassiker från showen 3 Elvises var magnifik. Från mig fick han stående ovationer. Och efteråt fick han också mitt tack.
Mr Parker gestaltade 70-talets Elvis. Klädd i den klassiska outfiten från Aloha from Hawaii. Kanske var han inte lika rörlig som de två andra. Men han ursäktade sig med:
- Jag är ju den äldre Elvis!
Det är i en sådan här 3 timmarsföreställning, med tre mycket duktiga och personliga artister - inga karbonkopior - man åter bländas av Elvis storhet. Uttrycket var genomgående Presleyanskt och utan Elvis inverkan och påverkan, skulle konserten aldrig ha ägt rum.
Tre timmar Elvis-hits från tre årtionden. En kraftfull och nyttig injektion. Betydligt sämre sätt finns det att använda en lördagskväll på. Extra roligt var att hitsen från tidigt 60-tal också fick plats, som de sällan gör i liveuppträdanden. Return To Sender och It's Now Or Never axlades av Leo Days. Stuck On You hanterade den bildlike Dean Zeligman extremt snyggt. Då kunde mycket väl Frank Sinatra ha kommit inlunkande i svartvitt frack från sidan. Men vi var inte på Fontainbleaue Hotell i Miami 1960. Vi var i Lisebergshallen i Göteborg 2009.
Jag bytte några ord med producenten Charles Stone efter showen. Charles Stone hade producerat Elvis shower på 70-talet. Han hade varit med på Hawaii 1973 och det gnistrande TCB-smycket han bar runt halsen hade han fått från Elvis personligen. Han hade jobbat med Sinatra också.
På frågan vem som gjorde bäst rättvisa av My Way, kom svaret utan tvekan.
- Jag tycker Elvis gjorde den bäst.
Intressant att få höra det från en invigd, som jobbat med båda giganterna. Naturligtvis måste han veta vad det handlar om.
I går var det Kraig Parker som var bäst och förde arvet från nittonhundratalets två titaner vidare. Hedras den som hedras bör.
Charles Stone, längst till vänster, från tiden när det begav sig
