Engelbert – kanske så nära Elvis du kan komma i dag
Stället med lågpris DVD var halvfyllt. Någon månad tidigare hade jag köpt långfilmen "Rat Pack" som inte visade sig vara någon lysande affär. Det var en tysk version utan vare sig svensk eller engelsk text. Så jag hade inte så stora förväntningar på sortimentet hos Rock House på Kungsgatan denna fredagseftermiddag.
Långt ner till vänster blängde dock Engelbert Humperdinck från ett svart omslag. "Engelbert Totally Amazing", för 49: -. Varför inte?
Konserten var inspelad 2006 på Casino Rama Ontario i Kanada och var faktiskt oväntad helt korrekt - Totalt Fantastisk. Smäktande ballader på ett pärlband med Engelberts lätt nasala frasering. Konserten växte låt för låt och det var riktigt tråkigt att ta avsked efter 77 minuter. Från en av de en gång riktigt stora, men i dag helt bortglömda, stjärnorna.
Röstmässigt är inte Engelbert någon baryton som Elvis, snarare ligger han närmare en tenor. Jag minns en intervju med Tommy Körberg där han erkände att han lyssnat mycket på Engelbert och tagit hans uttryck till sig. Och visst går det att spåra sångtekniska likheter mellan dem.
Den tanken som slog mig under den dryga timmen med Engelbert var, att kanske är det han som ligger närmast Elvis i dag. Om du vill uppleva en konsert med Elvis Presley nu kan det paradoxalt nog vara en konsert med Engelbert Humperdinck det handlar om.
Polisongerna satt lika bastanta som jag minns dem. Kanske var huvudformen lite rundare, och kroppshyddan, med markerad kagge, något stabilare, men visst kände man igen Engelbert från skivomslagen när det begav sig. Åldersmässigt är de nästan lika Engelbert och Elvis. Engelbert är född 1936 och vid den här inspelningen torde han ha varit kring 70 år. Men det är en åldrad artist med värdigheten och rösten i behåll jag ser.
Summer of Love 1967
Balladerna dominerar. Jämfört med Tom Jones har Engelbert hållit fast vid sitt ursprungliga spår och kör konsekvent samma changer som satte damernas hjärtan i brand 1967. Från det magnifika musik – "Summer of Love" – året hade han hitsen "Release Me", "There Goes My Everything"och "The Last Waltz". Det året var han större än Beatles, Beach Boys och Procol Harum. Det året kunde ingen slå honom på fingrarna, det året var han störst i världen.
Därför är det så himla kul att se att han 40 år efter genombrottet fortfarande levererar. I den här konserten fanns spår från Elvis repertoar "Spanish Eyes" och "My Way". Deras gemensamma hit "There Goes My Everything" fanns tyvärr inte med. Men Engelbert hade låten först och det var Elvis som gjorde en cover av den. Inte tvärtom.
Vid intervjuer brukar han berättar hur Elvis sökte upp honom i Las Vegas och talade om att han tyckte om sången, och ville göra sin version. Hade Engelbert något emot det? Det hade han inte och fortfarande verkar Engelbert stolt över faktumet att ha inspirerat "The King".
Visst måste Vegas ha varit en fantastisk plats i slutet av 60 och början på 70 med de här tre musketörerna sida vid sida på olika scener. "The King of Rock'n'roll", "The Bull from Wales" och "The King of Romance". Bättre än så skulle det aldrig bli.
Tack för att du fortfarande håller ställningarna Engelbert!
